Dikt av Uppsalas fristadsförfattare Ashraf Bagheri

Jag tyckte inte om
mina mardrömmar,
mina farhågor,
men de trängde sig ner i min resväska,
och följde med mig.

Nu dyker de upp då och då,
under mina promenader på gatorna
i en stad som heter Uppsala,
och påminner mig om det förflutna.

Jag kommer från Iran:
ett land
där leende smakar blod
där hjältarnas namn pryder bloddränkta gatuskyltar
där författarna skriver de vackraste orden om frihet i exilen
där makthavarna har större behov av män som i drogernas
rök prövar sina vingar
där flickorna ibland sitter bakom en dataskärm som vetter
mot hela världen
och med läppar röda av blod kysser män utan huvud
och ibland viftar de med vita sjalar för friheten

Jag kommer från ett land som jag får nog återse
i en annan värld
och som har blivit till mina nätters mardrömmar
men dofterna på vars gator får mig att gråta varje kväll

Detta är Uppsala
jag tillbringar mina dagar nuförtiden i en stad
där fåglarna inte blir uppskrämda av de förbigåendes fotsteg
där de älskande kysser varandra fritt på gator och torg
där barn inte står i led och ropar död åt inbillade fiender
och inte får plasthandgranater i present av sina lärare
som lär ut att krig är den enda vägen till frihet...


Ashraf Bagheri är journalist, författare, redaktör och förläggare
från Teheran, Iran. Fristadsförfattare i Uppsala 2018–2020.

Översättning: Namdar Nasser

Kommentera här: